flak

Substantiv

flak

1. flat, ofta rektangulär, yta (t.ex. på lastbil, där man lägger lasten); stort jämnt stycke, särskilt om stycke som lossnat från sitt underlag (t.ex. isflak)

   Sammansättningar: bergsflak, bilflak, flakis, flakmoped, flakvagn, grundflak, grusflak, isflak, kranflak, lastflak, lastbilsflak, sittflak, studentflak, träflak, ölflak