fågel

Substantiv

fågel

1. djur inom klassen Aves; typ av djur som ofta har vingar, fjädrar och hos de flesta arter förmåga att flyga

   Etymologi: Av fornsvenska fughl, foghl, av fornnordiska fugl, fogl (varav även isländska, danska och norska fugl och färöiska fuglur), av urgermanska *fuglaz (vartill även tyska Vogel och engelska fowl, "hönsfågel eller andfågel").

   Fraser: Bättre en fågel i handen än tio i skogen., fri som en fågel

   Sammansättningar: burfågel, flyttfågel, fågelart, fågelbad, fågelbajs, fågelbo, fågelbord, fågelbur, fågelflock, fågelfri, fågelfrö, fågelholk, fågelhund, fågelkvitter, fågelmat, fågelmatare, fågelmatning, fågelperspektiv, fågelskrämma, fågelskådare, fågelskådning, fågelstation, fågelsträck, fågelsång, fågelunge, fågelvägen, fågelägg, fåglalåt, fåglasång, galgfågel, häckfågel, klätterfågel, kramsfågel, lockfågel, nattfågel, olycksfågel, otursfågel, pausfågel, rovfågel, simfågel, sjöfågel, småfågel, spefågel, stannfågel, strykfågel, sångfågel, tamfågel, tropikfågel, urfågel, vildfågel

Synonymer