grav

Substantiv

grav

  1. plats där en död ligger begraven
    Fraser: (kollokationer) vila i graven, lägga/följa ngn i graven, följa ngn till graven
    Sammansättningar: familjegrav, gravfynd, gravhäll, gravhög, gravkapell, gravkammare, gravkulle, gravkor, gravplats, gravplundring, gravrum, gravskrift, gravsten, gravsättning, gravvård
    Fraser: från vaggan till graven, gräva någons grav, gräva sin egen grav, gå i graven, med ena foten i graven, mörkt som i graven, resa sig ur graven, spotta på någons grav, stå på gravens rand, ta med sig i graven, tyst som i graven, vända sig i graven
  2. (ålderdomligt) grävd grop, t. ex. runt en borg
    Sammansättningar: torvgrav, märgelgrav, vallgrav
    Se även: kanal

Synonymer

krypta, mausoleum, sarkofag, urnlund, vilostad, svår

plats där en död ligger begraven
  • bokmål: grav (no) mf
  • engelska: grave (en)
  • finska: hauta (fi)
  • franska: tombe (fr) f, sépulture (fr) f, tombeau (fr) m, caveau (fr)
  • nynorska: grav f
  • polska: grób (pl) m, mogiła (pl) f, grobowiec (pl) m
  • ryska: могила (ru)
  • spanska: tumba (es) f, sepultura (es) f
  • turkiska: mezar (tr)
  • tyska: Grab (de) n, Gruft (de) f
långsträckt grop
  • bokmål: grav (no) mf
  • nynorska: grav f
  • polska: dół (pl) m, rów (pl) m
  • tyska: Graben (de) m

Adjektiv

grav

  1. allvarlig, svårartad, djup
  2. (lingvistik) (oböjligt) om den ordaccent där röstens tonhöjd sjunker under uttalet av den ordstavelse som har huvudtryck
    Orden mage, hoppar, fordon och talman har grav accent.