hitta

Verb

hitta

• uttal: /ˈhɪtˌa/

1. (kunna) lokalisera, bestämma positionen för något eller vägen till något

   Jag hittar inte mitt körkort.

   Hittar du till Södertälje?

   1350-talet: Magnus Erikssons landslag:

   Nu hitter man fynd vtan hæræz, þa skal hona föræ til næstæ by ok niþer sætiæ ok lysa læta, for þy æt ængin fynd ma af þy hæræþe föras sum hon fanz i för æn vte ær nat ok aar, ællæ rætter æghande [æfter] komber.

2. upptäcka

   Jag hittade en mycket fin sten igår.

Etymologi: Av fornsvenska av fornnordiska , "träffa", varav även isländska och färöiska hitta och engelska hit, alla tre med betydelsen "att träffa".

Fraser: hitta på

Sammansättningar: hittegods, hittepå, upphittad

Synonymer

finna, finn, återfinna, upptäcka, påträffa, upptäckt, lokalisera