ho

Substantiv

ho u (1), n (2-3)

1. vissa slags öppna behållare

   Sammansättningar: diskho, tvättho, matho

2. rop av
3. (onomatopoesi) typ av fågelläte (från bland annat uggla)

Synonymer

balja

Etymologi

ho 1

Fornsvenska ho. Ordet är specifikt svenskt och av ovisst ursprung; möjligtvis besläktat med hud.

ho 2-3

Från . Som substantiv 1849; om fågelläte 1896.

Pronomen

ho

1. (ålderdomligt) vem

   Ho vet?

2. (dialektalt) hon

   1911: Di dumme tjärngera (Svenska landsmålen):

   Inna ho kåm te stan, mötte ho en slaktere.

   1972: Lille katt, Astrid Lindgren:

   Det var ho, det var ho, ho som sket på broa.

Interjektion

ho

1. utrop för vissa känslor (t.ex. glädje, lättnad)
2. (härmande av) viss typ av fågelläte (från bland annat uggla)

Besläktade ord: hoa

Etymologi

Av ljudhärmande ursprung. I skrift sedan 1641, då som lystringsord, och sedan 1674 som utrop för känslor. Sedan 1863 om fågelläte.