hud

Substantiv

hud

  1. det organ hos människor och djur som skyddar och täcker hela kroppen
    Det kliar i hela huden bara jag tänker på myror.
    På marknaden såldes det hudar av ren.
    Etymologi: Fornsvenska huþ, fornnordiska huð. Av urgermanska *khudiz/*hūđiz (jämför engelska hide, tyska Haut, med flera), från urindoeuropeiska *keudh-/*kūtis (jämför bland annat latin cutis (varav svenska kutan), "hud", och κύτος (jämför cyto- och -cyt), "skinn", "kärl"), från roten *(s)keu-, "att dölja, gömma". Från samma rot kommer även bland annat latin scutum, "sköld", obscurus (svenska obskyr), "mörk", grekiska κεύθειν, "dölja", "gömma", svenska sky, skymma/skum, skjul, skyla, skugga och möjligen också hus, engelska hoard.
    Sammansättningar: förhud, hudcancer, hudflaga, hudfärg, hudförändring, hudkräm, hudlager, hudproblem, hudprodukt, hudterapeut, hudton, hudutslag, hudvård, hudvårdsprodukt, underhud, överhud

Synonymer

ajd, hy, skinn

Översättningar
  • bokmål: hud (no)
  • bosniska: koža
  • bretonska: kroc'hen (br)
  • danska: hud (da)
  • engelska: skin (en), hide (en)
  • esperanto: haŭto (eo)
  • finska: iho (fi)
  • franska: peau (fr) f
  • italienska: pelle (it)
  • japanska: 皮膚 (ja)
  • latin: cutis
  • nederländska: huid (nl)
  • portugisiska: pele (pt)
  • ryska: кожа (ru)
  • turkiska: cilt (tr), deri (tr)
  • tyska: Haut (de)