högsvenska

Substantiv

högsvenska

  1. (ålderdomligt) rikssvenska; standardiserad svenska fri från dialektala drag
    1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:
    I detta ögonblick, som säkert föreföll henne mycket högtidligt, hade Anna Svärd lagt bort sitt dalmål och talade högsvenska.
  2. standardiserad finlandssvenska fri från dialektala drag (finlandismer)
    2011 (13 maj): Se världen med tvåspråkiga ögon (Österbottens Tidning):
    De österbottniska dialekterna ger Torvi problem eftersom hon lärt sig högsvenska och dialekterna är svåra att förstå sig på.
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: högsvenska