dialekt

Substantiv

dialekt

  1. variant inom språket (ofta geografiskt begränsad)
    Samma ord uttalas olika inom olika dialekter.
  2. (vardagligt) brytning av annat språk
    När hon kom hem till Sverige efter nitton år i Ungern pratade hon svenska med typisk ungersk dialekt.

Synonymer

bygdemål, folkmål, landsmål, mål, tungomål

Kohyponymer

variant inom språk
  • bosniska: narječje n, dijalekt m
  • bretonska: rannyezh (br)
  • danska: dialekt
  • engelska: dialect (en)
  • esperanto: dialekto
  • estniska: murre (et)
  • finska: murre (fi)
  • franska: dialecte (fr)
  • isländska: mállýska (is) f
  • italienska: dialetto (it)
  • japanska: 土語 (どご, dogo), (suffix) (ja) (べん, ben), 方言 (ja) (ほうげん (ja), hougen), 俚言 (りげん, rigen)
  • lakota: iyápi očháže
  • nederländska: dialect (nl)
  • polska: dialekt (pl)
  • portugisiska:
    • portugisisk portugisiska: dialecto (pt)
    • brasiliansk portugisiska: dialeto (pt)
  • rumänska: dialect (ro)
  • spanska: dialecto (es) m
  • tyska: Dialekt (de) m, Mundart (de) f