imperativ
Substantiv
imperativ
- (grammatik) verbform som (i svenska) främst används för uppmaningar
- (filosofi) sats som talar om hur människan ska handla
Varianter
- imper. (förkortning)
Användning
Svenska imperativer (gå, spring, försvinn, hoppa) är identiska med verbets infinitivform och/eller dess rot.
Översättningar
modus som används i uppmaningar
- engelska: imperative (en)
- färöiska: boðsháttur m
- polska: tryb rozkazujący (pl)
- tyska: Imperativ (de) m, Befehlsform (de) f
moralisk norm
- engelska: imperative (en)
- polska: imperatyw
Adjektiv
imperativ
- befallande
- som avser
Varianter
- imperativisk
Översättningar
befallande
- engelska: imperative (en)
som avser imperativer
- engelska: imperative (en)
Wikipedia har en artikel om:
imperativ (modus)