känga

Substantiv

känga

1. tjockare och kraftigare sko, eventuellt med halvhögt skaft

   1917: Arbeterskornas värld. Studier och erfarenheter, Gerda Meyerson:

   Hennes kängor, det enda par hon ägde, sågo bedrövliga ut.

   Etymologi: Av finska kenkä.

   Sammansättningar: snörkänga

   Fraser: ge någon en känga

Synonymer