konjunktion
Substantiv
konjunktion
- (lingvistik, ordklasser) ord som binder samman två satsdelar eller satser och samtidigt anger ett förhållande mellan dessa, såsom att båda är sanna eller att den ena satsens sanning leder till den andra satsens sanning; vanliga exempel är och, eller, om, eftersom, medan, att etc.
- (logik) påstående innehållande och eller själva logiska operatorn "och"
- (astronomi) tillfällig placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen sett från jorden
- Antonymer: opposition
Synonymer
samordnande konjunktionHyperonymer
- ord som binder samman två satsdelar eller satser
Kohyponymer
- ord som binder samman två satsdelar eller satser
Fraser
- samordnande konjunktion (konjunktion)
- underordnande konjunktion (subjunktion)
Översättningar
samordnande konjunktion, ord som binder samman två satsdelar
- danska: bindeord (da)
- engelska: conjunction (en)
- finska: konjunktio (fi), sidesana (fi)
- franska: conjonction (fr) f
- färöiska: sambinding f
- grekiska: σύνδεσμος (el) m
- nederländska: voegwoord (nl) n
- polska: spójnik (pl) m
- tyska: Konjunktion (de)
logisk konjunktion, påstående innehållande och
- engelska: conjunction (en)
- finska: konjunktio (fi)
- nederländska: conjunctie (nl) f
tillfällig placering av två himlakroppar
- engelska: conjunction (en)
- finska: konjunktio (fi),
Se även
- placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen
- kvadratur
- zenit
Wikipedia har en artikel om:
konjunktion