kull

Adverb

kull

  1. ner till marken eller golvet, särskilt om något som ramlar
    Användning: Särskilt som förled i sammansättningar. Som enskilt ord används oftare omkull eller ikull.
    Sammansättningar: kullblåst

Interjektion

kull

  1. (om leken kull) ord som används när man kullar någon

Substantiv

kull

  1. (sällan om andra djur än däggdjur och fåglar) samtliga ungar som är födda eller kläckta under samma fortplantningsperiod
  2. (sällan om andra djur än däggdjur och fåglar) grupp djur bestående av moder med ungar från samma kull (1)
  3. (om fåglar) ägg som är lagda av samma individ under samma fortplantningsperiod
  4. lek som går ut på att en person försöker få tag på andra deltagare i leken (och säga "kull" när han nuddar dem), för att sedan låta offret bli den som försöker kulla
  5. det att någon blir kullad

Synonymer

omkull, ikull

Synonymer

det att någon blir kullad
leken kull

Besläktade ord

djur födda från en och samma mamma
  • engelska: litter (en)
  • franska: portée (fr) f
  • tyska: Wurf (de) m
lek
  • engelska: tag (en)
  • japanska: 鬼ごっこ (onigokko)