kväsa

Verb

kväsa

  1. (om handling e.d.) krossa, knäcka, bryta ned, trycka ned
    Vanliga konstruktioner: kväsa ngt
    Vietnam har skickat trupper för att kväsa en protest bland den kristna minoritetsgruppen.
  2. (om person; även som partikelverb: kväsa till) lära någon uppföra sig ordentligt, lära någon visa hövlighet och respekt
    Fraser: (partikelverb) kväsa till
    Vanliga konstruktioner: kväsa ngn, kväsa till ngn
    Visst ska man kräva av sitt barn att det ska uppföra sig - men att fullständigt kväsa dem är fel.
    De var små och styvmodern gjorde allt som stod i hennes makt att kväsa till dem.
Etymologi: Av medellågtyska quessen, quetsen, quetten, jämför medelhögtyska quetzen (tyska "quetschen"). Förmodligen av latinska quatere, quassare (”skaka, skälva, slå, krossa, försvaga”). Av urindoeuropeiska *kweh₁t- ‎("skaka").

Synonymer

kuva, stuka, kuscha, tukta

krossa, knäcka, bryta ned, trycka ned
  • polska: złamać (pl), skruszyć, rozbić (pl)
lära någon uppföra sig ordentligt
  • polska: utemperować, usadzić, utrzeć nosa (pl)