lära

Substantiv

lära

  1. undervisning
  2. informationssamling som utgör grund för synsätt, inriktning eller trosuppfattning
    Jag följer den protestantiska läran.
Sammansättningar: ellära, irrlära, kostlära, lärjunge, läroanstalt, läroverk, läromedel, växtlära

Se även dogm, doktrin och inlärning.

Synonymer

skola, bilda, teori, instruera, öva in, utbilda, inlära, doktrin

Se även

undervisning
  • tyska: Lehre (de) f
trosbyggnad
  • bokmål: lære (no) mf
  • engelska: doctrine (en), teaching (en)
  • finska: oppi (fi)
  • franska: doctrine (fr) f
  • nederländska: leer (nl) f
  • nynorska: lære f
  • polska: nauka (pl) f, doktryna (pl) f
  • tyska: Lehre (de) f

Verb

lära

  1. (reflexivt: lära sig) ta till sig kunskap; lära in
  2. undervisa; hjälpa någon lära sig; lära ut
  3. böjningsform av lär
Besläktade ord: lärare, lärarinna, lärd, lärdom, lärling
Fraser: lära in, lära sig, lära ut

Se även inhämta, studera och upplysa.

Se även


ta till sig kunskap
  • bokmål: lære (no)
  • bretonska: deskiñ (br)
  • engelska: learn (en)
  • esperanto: lerni (eo)
  • finska: oppia (fi)
  • franska: apprendre (fr)
  • isländska: læra (is)
  • italienska: imparare (it)
  • japanska: 習う (ならう, narau)
  • nederländska: leren (nl)
  • nynorska: lære
  • polska: uczyć się (pl)
  • spanska: aprender (es)
  • tyska: lernen (de)
undervisa
  • bokmål: (transitivt) lære (no), lære bort, undervise (no)
  • bretonska: deskiñ (br), kelenn (br)
  • engelska: teach (en)
  • esperanto: instrui
  • finska: opettaa (fi)
  • franska: enseigner (fr)
  • isländska: kenna (is)
  • japanska: 教える (ja) (おしえる (ja), oshieru), 習わす (ならわす, narawasu)
  • nederländska: leren (nl)
  • nynorska: (transitivt) lære, lære bort, undervise
  • polska: uczyć (pl)
  • spanska: enseñar (es)
  • tyska: lehren (de)