kvarleva

Substantiv

kvarleva

  1. föremål som (till viss del) fortfarande finns kvar efter att ha övergivits eller förbrukats; den sargade återstoden av något
    1906-1907: Nils Holgerssons underbar resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:
    Denne hade nu tagit plats på en brevpress och satt där storbelåten och smorde sig med kvarlevorna efter studentens kvällsvard.
  2. (vanligen i plural) resterna av en persons (eller ett djurs) döda kropp
    1857: Gudomliga komedi, Tredje delen: Paradiset, sid. 206, Dante Alighieri, översatt av Nils Lovén:
    Hans qvarlefvor skola mer än hundrade år efter hans död hafva blifvit på ett underbart sätt återfunna och öfverförda till Constantinopel.
  3. rest från äldre tid; företeelse som dröjer sig kvar efter att tidigare ha haft större utbredning; något som inte hör hemma i nutiden
    Att narras april kan möjligtvis vara en kvarleva från romarnas Cerealia, som firades i början på april.
    Håller er hemsida måttet eller är den snarare en kvarleva från tidigt 2000-tal?
Etymologi: Bildat av kvar och leva ("återstod, lämning").

Synonymer

rest, återstod, lämning, relik

återstod av något
  • engelska: remains (en) pl.
  • polska: szczątki (pl) pl.
resterna av en persons döda kropp
  • engelska: remains (en) pl., relics (en) pl.
  • polska: szczątki (pl) pl.
  • tyska: Leichnam (de) m, Überreste (de) pl.
rest från äldre tid
  • engelska: relic (en)
  • polska: przeżytek m
  • tyska: Relikt (de) n
översättningar som behöver granskas mot betydelse
  • tyska: Relikt n, Überrest m, Überbleibsel n

Verb

kvarleva

  1. leva vidare, fortsätta att existera på jorden
  2. finnas kvar som en spillra av något, återstå
  3. (ålderdomligt) † kvarlåta, lämna kvar