lärjunge

Substantiv

lärjunge u

elev, speciellt om person som lär sig ett yrke under yrkesverksam persons överinseende
person som följer en religiös ledare, religiös tro eller filosofisk idé, trossats

Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn (Matt 28:19)

Synonymer

lärling, aspirant, elev

Besläktade ord

lära

Översättningar

elev

bokmål: lærling
engelska: disciple^(en), student^(en), pupil^(en)
finska: oppipoika^(fi), oppilas^(fi)

franska: apprenti^(fr) m
japanska: 弟子^(ja) (でし, deshi)
polska: uczeń^(pl) m
tyska: Schüler^(de) m

efterföljare

bokmål: disippel^(no)
engelska: disciple^(en)
franska: disciple^(fr) m

polska: uczeń^(pl) m, adept^(pl) m, wyznawca^(pl) m
spanska: discípulo^(es) m, discípula f