melankoli

Substantiv

melankoli

  1. svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak); svårmod, tungsinne; tungsinthet, sorgbundenhet
  2. (försvagad betydelse) svårmodig (och ibland lustblandad) sinnesstämning
Etymologi: I svenskan sedan 1557. Via latinska melancholia av grekiska μελαγχολία (melancholia), av μέλας, (melas, "svart"), och χολή, (chole, "galla"); genom det senare besläktat med kolera, kolerisk.
Besläktade ord: melankoliker, melankolisk

Synonymer

svårmod, vemod, dyster

sinnestillstånd
  • bokmål: melankoli u
  • danska: melankoli (da) m
  • engelska: melancholy (en), melancholia (en)
  • esperanto: melankolio
  • franska: mélancolie (fr) f
  • grekiska: μελαγχολία (el) f (melankholía)
  • ido: melankolio (io)
  • isländska: þunglyndi (is) n
  • japanska: 憂鬱 (ゆううつ, yuuutsu)
  • litauiska: liūdesys (lt)
  • nederländska: melancholie
  • nynorska: melankoli m, tungsinn, svartsyn
  • polska: melancholia (pl)
  • portugisiska: melancolia (pt) f
  • spanska: melancolía (es) f
  • turkiska: melankoli (tr)
  • tyska: Melancholie (de) f, Schwermut (de) f