mög

Substantiv

mög

  1. (skånska) gödsel
  2. (skånska, vardagligt) smuts
    Jag har sagt att du ska ta av dig skorna så att du inte asar in en massa mög.
    1981: Gasen i botten (CBS Records), Eddie Meduza:
    Det är rätt härligt när man tvättat av sig skiten och oljan och mög.
  3. (skånska, vardagligt) skräp, onödiga saker
    2006 (1 aug): Samlariver ledde till antikbutik (Sydsvenskan):
    För tio år sedan flyttade Hasse Andersson in hos Susanne Johnsson i villan i Veberöd. Med sig hade han sin samling av radioapparater. Susanne Johnsson var inte helt nöjd. ”Ska du ha med dig det där möget”, undrade hon.
    2012 (1 dec): Nytt liv i luckan på slottet (Sydsvenskan):
    Jag har två barn själv och då känns det extra meningsfullt att göra bra saker för dem. Det finns så mycket mög för barn.
    Etymologi: Från fornnordiska myk.
    Besläktade ord: möga, möged, mögig

Se även

Interjektion

mög

  1. (skånska, svordomar, vardagligt) skit
    Helvetes mög! Nu missar jag bussen.

Källor

  1. Almqvist, Carl Jonas Love: Svensk språklära, Tredje upplagan, M. Wirsells förlag, 1840, s. 271