nagel
Substantiv
nagel
- uttal: 'na:gäl
- den hårda yta av horn (keratin) som täcker yttersta tippen av fingrar och tå
- Hon hade målat naglarna knallröda.
- Etymologi: Av fornsvenska naghl.
- spik, plugg, metall eller trästång avsedd att sammanfoga vanligen bordläggning på skepp
Hyponymer
- hornyta
Sammansättningar
- hornyta
- nagellack
- nagelsvamp
- tumnagel
Besläktade ord
- spik
Se även
Översättningar
yta av horn
- bokmål: negl (no)
- danska: negl (da)
- engelska: nail (en)
- esperanto: ungo
- estniska: küüs
- finska: kynsi (fi)
- franska: ongle (fr)
- isländska: nögl (is) f
- italienska: unghia (it)
- katalanska: ungla (ca)
- latin: clavus
- nynorska: nagl
- polska: paznokieć (pl)
- ryska: ноготь (ru) m
- spanska: uña (es)
- tyska: Nagel (de) m
spik
- engelska: nail (en)
- tyska: Nagel (de) m
