spik
Substantiv
spik
- (kortare) metallstav, vässad i ena änden och den andra oftast försedd med platt huvud, avsedd att slås in i material med hammare, ofta för att sammanfoga två material
- Hon slog in en rostig spik i brädan.
- samling av spikar (1)
- Kan du hämta ett par paket spik?
- det att sätta bollen på första slaget på en bana i bangolf
- Gunnar slog en spik på hål fjorton.
Besläktade ord
- spika
Sammansättningar
- mässingsspik
- spikhuvud
- spikpistol
- spikrak
Fraser
Översättningar
metallstav
- bokmål: spiker (no) m
- engelska: nail (en)
- esperanto: najlo
- finska: naula (fi)
- franska: clou (fr) m
- nederländska: spijker (nl) m
- nynorska: spikar m
- tyska: Nagel (de) m
bangolfterm
- engelska: hole in one (en)
