pinne

Substantiv

pinnar (träbitar)

pinne

  1. tunt, långsmalt trästycke; särskilt om avbruten eller nedfallen gren eller liknande
    Fraser: finska pinnar, livet på en pinne, röra på pinnarna, trilla av pinnen
  2. (oftast i plural) ätpinnar
    Det vore kul att äta med pinnar.
  3. (bowling) poäng
    Vi förlorade totalen i andra serien med 5 pinnar.
  4. (sportjournalistik) poäng som ett lag tillgodoräkna sig från en match till serietabellen
    Laget lyckades få till ett oavgjort resultat och fick därmed en välbehövlig pinne, vilket kan göra att de klarar sig kvar i serien.
Besläktade ord: pinna, pinnig, pinning

Synonymer

käpp, kvist

Sammansättningar

tunn, långsmal träbit
  • engelska: stick (en)
  • franska: bâton (fr) m
  • isländska: prik n
  • polska: patyk (pl) m, kijek m, pałeczka (pl) f
  • tyska: Sprosse (de) f, Stöckchen (de) n