pinne
Substantiv
pinne
- tunt, långsmalt trästycke; särskilt om avbruten eller nedfallen gren eller liknande
- Fraser: finska pinnar, livet på en pinne, röra på pinnarna, trilla av pinnen
- (oftast i plural) ätpinnar
- Det vore kul att äta med pinnar.
- (bowling) poäng
- Vi förlorade totalen i andra serien med 5 pinnar.
- (sportjournalistik) poäng som ett lag tillgodoräkna sig från en match till serietabellen
- Laget lyckades få till ett oavgjort resultat och fick därmed en välbehövlig pinne, vilket kan göra att de klarar sig kvar i serien.
- Besläktade ord: pinna, pinnig, pinning
Synonymer
käpp,
kvist
Sammansättningar
Översättningar
tunn, långsmal träbit
- engelska: stick (en)
- franska: bâton (fr) m
- isländska: prik n
- polska: patyk (pl) m, kijek m, pałeczka (pl) f
- tyska: Sprosse (de) f, Stöckchen (de) n