planet
Substantiv
planet 1
- uttal: pla'ne:t /plaˈneːt/
- (astronomi) sfärisk, icke-fusionerande himlakropp i rymden i bana kring en stjärna
- Det finns åtta planeter i solsystemet.
- (vardagligt, bestämd form) ansikte
planet 2
- uttal: 'pla:net /ˈplɑː.nət/
- böjningsform av plan
Etymologi
Av grekiskans πλανήτης (planḗtēs), "de kringgirande".
Hyperonymer
Kohyponymer
- dvärgplanet
- komet
- måne
- småplanet
- stjärna
Översättningar
himlakropp
- arabiska: كَوْكَبلٌ m (kaukab(un))
- bokmål: planet (no) m
- danska: planet (da) u
- engelska: planet (en)
- esperanto: planedo (eo)
- finska: planeetta (fi)
- franska: planète (fr) f
- isländska: pláneta (is) f, reikistjarna (is) f
- italienska: pianeta (it) m
- nederländska: planeet (nl) m
- polska: planeta (pl) f
- ryska: планета (ru) f
- turkiska: gezegen (tr), planet (tr) sällan
- tyska: Planet (de) m
Se även
- exoplanet
- fri planet
- planetringar
- stenplanet
- gasjätte
