måne
Substantiv
måne
- (astronomi) himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett planetsystem; "månen" i bestämd form avser vanligtvis jordens måne Luna
- Jorden har endast en måne.
- Fraser: maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne!
- kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt; vanlig hos (äldre) män
Synonymer
naturlig satellit, drabant, tungel, satellit, lunar, himlakroppAnvändning
- jordens måne
Refereras ibland till med pronomenet han.
Sammansättningar
- himlakropp
- månklar
- månkrater
- månlanda
- månlandning
- månlandskap
- månljus
- månraket
- månskiva
Översättningar
himlakropp
- armeniska: լուսին (lusin)
- baskiska: ilargi
- bokmål: måne
- bosniska: mjesec
- engelska: moon (en)
- finska: kuu (fi)
- franska: lune (fr) f
- georgiska: მთვარე (ka) (mt‘vare)
- haitisk kreol: lin
- isländska: tungl (is) n, máni (is) m
- italienska: luna (it) f
- japanska: 月 (ja) (つき (ja), tsuki)
- kanjobal: xajaw
- koreanska: 달 (ko) (dal)
- kroatiska: mjesec (hr) m
- latin: luna (la) f
- polska: księżyc (pl) m
- portugisiska: lua (pt) f
- rumänska: lună (ro) f
- ryska: спутник (ru) m (spútnik), луна (ru) f (luná) endast om Jordens måne, месяц (ru) m
- spanska: luna (es) f
- twi: ɔbosome
- tyska: Mond (de) m
- älvdalska: tunggel
kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt
- bokmål: måne
