polynom

Substantiv

polynom n

  1. (matematik) ett algebraiskt uttryck, summan av termer som består av en koefficient multiplicerad med en variabel upphöjd till ett naturligt tal, d.v.s. uttryck på formen a_0 + a_1 x + \cdots a_n x^n

Etymologi

sammansatt av poly- (många) och nom för namn.

Sammansättningar

Besläktade ord

Översättningar
  • engelska: polynomial (en)
  • franska: polynôme (fr) m
  • ryska: полином (ru) m, многочлен (ru) m
  • tyska: Polynom (de) n