redobogen

Adjektiv

redobogen

  1. villig; beredd
    1842: Rosen på Tistelön, Emilie Flygare-Carlén:
    om du […] vill anförtro mig galeasen, till dess skonerten blir färdig, så är jag tacksam och redobogen att mottaga den.
    1981: Blandat sällskap, Alice Lyttkens:
    Han är alltid redobogen att ställa till rätta.
    Etymologi: Av fornsvenska reþoboin, av fornsvenska reþa (”beredskap”), av fornnordiska reiða (”beredskap”) samt fornsvenska boin (”färdig, rustad”), av fornsvenska boa (”bereda”), av fornnordiska búa (”bereda”), med ett inskotts -g- mellan vokalerna, likt stuga, mogen, trogen och snöga. Jämför isländska reiðubúinn och danska redebon.