riktig

Adjektiv

riktig

  1. korrekt, sann; som stämmer
    Uppgiften om att jag bor i Sverige är riktig.
  2. uttryck för att förstärka ett gott omdöme; som passar bra för visst syfte
    Hon var en riktig anfallare.
  3. äkta, genuin; som ej låtsas vara något annat än det är
    Det är inte riktiga diamanter i halsbandet.
förstärkande omdöme

Synonymer

korrekt, sann, egentlig, faktiskt, felfri, funtad, regelrätt, tvättäkta, adekvat, oförfalskad, sant, faktisk, reell, rätt, verklig, autentisk, otvetydig, tillbörlig, sanningsenlig, äkta, riktigt

1. korrekt
  • bokmål: riktig (no), korrekt (no)
  • bulgariska: верен (bg) (veren), правилен (bg) (pravilen)
  • danska: rigtig, korrekt (da)
  • engelska: right (en) , correct (en) , true (en)
  • esperanto: korekta, ĝusta
  • estniska: õige (et)
  • finska: oikea (fi), oikeellinen
  • franska: correct (fr), juste (fr), bon (fr)
  • ido: korekta (io)
  • indonesiska: benar (id), betul (id)
  • interlingua: correcte, juste
  • italienska: corretto
  • japanska: 正しい (ja) (ただしい (ja), tadashíi)
  • latin: rectus m, recta f, rectum n
  • nederländska: correct (nl), juist (nl), rechtschapen, rechtvaardig (nl), eerlijk (nl), billijk (nl)
  • nynorska: riktig, korrekt
  • ojibwe: gwayak
  • polska: poprawny (pl), prawidłowy (pl)
  • portugisiska: correto (pt), justo (pt)
  • rumänska: drept (ro)
  • ryska: правильный (ru) (právil'nyj)
  • spanska: correcto (es), justo (es)
  • thai: ถูก (th) (thùùk), ใช่ (th) (chài)
  • tjeckiska: správný (cs)
  • tyska: richtig (de)
  • ungerska: helyes (hu)
2. för att förstärka ett gott omdöme
  • tyska: richtig (de)
3. 3.äkta, genuin; som ej låtsas vara något annat än det är
  • tyska: wahr (de), echt (de)