rygg

Substantiv

rygg (bakre del av kropp)

rygg

bakre del av kropp från spets i svansbenet upp till nacken; även om vissa föremål, t.ex. klädesplagg, bok, stol

Hon kliade honom på ryggen.

Jag tror jag skall måla ryggen på stolen grå.

Sammansättningar: handrygg, stolsrygg, ryggbast, ryggmärg, ryggrad, ryggradsdjur, ryggsäck, ryggtavla, ryggvärk
ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg

Fraser: bakom ryggen på, binda ris åt egen rygg, ge råg i ryggen, ha ryggen fri, ha råg i ryggen, hålla någon om ryggen, inte röra någon i ryggen, kröka ryggen, lägga benen på ryggen, ta rygg på, vända någon ryggen, vända ryggen till

Se även: rygga

Synonymer

rigg, ryggtavla, ås

Översättningar

bakre del av kropp

bokmål: rygg^(no)
bretonska: kein^(br) m
engelska: back^(en)
esperanto: dorso^(eo)
franska: dos^(fr) m
italienska: schiena^(it) f
katalanska: esquena^(ca)

latin: dorsum n
polska: plecy^(pl) pl., grzbiet^(pl) m
portugisiska: costas^(pt), dorso^(pt)
romani: dumo
ryska: спина^(ru) f
spanska: espalda^(es) f
tyska: Rücken^(de) m

bergskam

engelska: ridge^(en)
polska: grzbiet^(pl) m

spanska: cresta^(es)
tyska: Rücken^(de) m, Bergrücken m

Wikipedia har en artikel om: rygg