rigg

Substantiv

rigg

(sjöfart) master och med dem sammanhängande arrangemang såsom vant och stag på ett skepp eller annan farkost med segel

Riggen blev illa åtgången av stormen.

Fartyget var ursprungligen riggat som bark, men riggades om till barkentin.

Numera används riggen främst för lanternor och flaggor.
(talspråk, överfört) klädsel
torn avsett för borrning efter olja eller naturgas; se oljerigg
(orsamål) rygg

Synonymer

tackel, tacklage, tackling

Översättningar

mast med tillhörande arrangemang

engelska: rigg^(en)
finska: riki^(fi), takila^(fi)

tyska: Takelage^(de) f, Rigg n