sexus

Substantiv

sexus

1. (lingvistik) term för att beskriva genus för det biologiska könet som kan hänga mer eller mindre fast samman med ett ord och styra pronomenvalet.

   Sexus maskulinum: denne man, den duktige mannen

   denne man, den duktige mannen

   Sexus femininum: denna kvinna, den duktiga kvinnan

   denna kvinna, den duktiga kvinnan

   Övriga sexus: detta sto, det fina stoet, denne oxe, den store oxen

   detta sto, det fina stoet, denne oxe, den store oxen

   Etymologi: Latin för kön.

Användning

De fyra genusen skiljs åt på följande sätt: när ett adjektiv beskriver ett maskulint ord slutar det på -e, exempel: storebror, Peter den store, den late mannen, den starke tjuren. När ett adjektiv beskriver ett feminint ord slutar det på -a: storasyster, Katarina den stora, den yra hönan, den ömsinta mamman, den goda fen. Adjektiv som beskriver neutrum- och realeord slutar alla på -a. Dessutom skall pronomet "han" användas när man ersätter ett maskulint ord i en sats: Mannen där borta, han är en tandläkare. Tjuren där borta, han är farlig. Lika så skall "hon" användas till feminina ord: Drottningen, hon är alltid vackert klädd. Vår märr, hon är dräktig. Tyskan tog guld, hon blev världsmästarinna. Lägg märke till att alla djur är maskulina, utom de som uttryckligen är av kvinnligt kön, som katta, ko, tacka, sugga, åsninna och så vidare. Reale- och neutrumord ersätts alltid av "den" respektive "det" vid syftning med personligt pronomen.