skäll

Substantiv

skäll

  1. det starka ljud en hund frambringar via munnen; hundskall
    Hörde du skället i natt?
  2. (vardagligt, överfört) det att kraftfullt tillrättavisa någon (ofta ett barn)
    Vanliga konstruktioner:skäll för ngt
    Fick du skäll?
Besläktade ord: skälla

Synonymer

hundskall, skall, skällande, utskällning

ljud från hund
  • engelska: bark (en)
  • franska: aboiement (fr) m
  • polska: szczekanie (pl) n, ujadanie n
  • tyska: Bellen n
tillrättavisning
  • polska: bura (pl) f, reprymenda (pl) f

Verb

skäll

  1. böjningsform av skälla