snabel
Substantiv
snabel
- förlängd nos med andningsöppningar vid nosens spets hos däggdjur (särskilt elefant)
- rörformigt sugorgan som sitter nära eller i munnen hos ryggradslösa djur (t.ex. insekter)
- Sammansättningar: sugsnabel, sticksnabel
- Sammansättningar: snabel-a, snabelsko
Översättningar
förlängd nos hos däggdjur
- engelska: trunk (en)
- polska: trąba f
- spanska: trompa (es) f
- tyska: Rüssel (de) m
sugorgan hos t.ex. insekter
- polska: trąbka f
- tyska: Rüssel (de)
-
en snabel hos en elefant
-
en snabel hos en fjäril
