sus

Substantiv

sus

  1. svagt, tonlöst, utdraget ljud, exempelvis av svag vind
    1896: Stänk och flikar: En strandvisa, Gustaf Fröding:
    Är det ljuvt att sköljas / under sorl och sus / av en klangfull böljas / gång till dödens hus?
    2010: QX November #182:
    En gräddvit, maffig, rymdskeppsliknande Lamborghini Countach väcker ett sus i församlingen när den långsamt rullar förbi med gurglande V12-motor.
    Fraser: i sus och dus
    Besläktade ord: susa, susning, susande, omsusad
    Sammansättningar: vindsus, vingsus, öronsus

Synonymer

sorl, surr, brus

utdraget ljud
  • engelska: whistling (en), soughing (en)
  • franska: bruissement (fr) m
  • polska: świst m, szum (pl) m
  • tyska: Säuseln n, Rauschen (de) n, Sausen (de) n