sven u
Från runsvenska svæinn, fornsvenska sven; med motsvarighet i rundanska och forndanska swæn, (danska svend), norska svenn, fornnordiska och isländska sveinn, fornhögtyska swein ("tjänare, herde"), engelska swain, ("ung man, tjänare"). Rotbesläktat med bland annat latin suus ("sin") och sanskrit svayám ("själv").