träd

Substantiv

träd

  1. (botanik) hög växt med kraftig, barkklädd stam
    Etymologi: Av fornsvenska trædh , bestämd form av træ; jfr trä . Svenska är det enda germanska språk där detta ord slutar på konsonant i obestämd form.
    Grammatik: Talspråkligt sammanfaller ibland böjningarna med trä, det vill säga trät, trän, träna.
    Användning: Används ibland synonymt med "trädslag". Exempel: Hur många träd kan du känna igen i den här skogen?
    Sammansättningar: barrträd, evighetsträd, kaffeträd, lövträd, skogsträd, trädgren, trädgräns, trädstam

Se även

Fraser

hög växt med barkklädd stam
  • albanska: pemë f
  • baskiska: zuhaitz (eu)
  • bokmål: tre (no) n
  • bosniska: drvo n
  • danska: træ (da) n
  • engelska: tree (en)
  • esperanto: arbo (eo)
  • estniska: puu (et)
  • finska: puu (fi)
  • franska: arbre (fr) m
  • färöiska: træ
  • iriska: crann (ga) m
  • isländska: tré (is)
  • italienska: albero (it) m
  • japanska: (ja) ( (ja), ki)
  • kinesiska: (zh)
  • koreanska: 나무 (ko) (namu)
  • lakota: čháŋ
  • latin: arbor (la) f
  • litauiska: medis (lt) m
  • malajiska: pokok (ms)
  • maltesiska: siġra f
  • nederländska: boom (nl) m
  • norn: tre
  • nynorska: tre (nn) n
  • polska: drzewo (pl) n
  • portugisiska: árvore (pt) f
  • ryska: дерево (ru) n
  • skoltsamiska: muër
  • slovakiska: strom (sk) m
  • spanska: árbol (es) m
  • tersamiska: mïrr
  • thai: ต้นไม้ (th) (tònmai)
  • tjeckiska: strom (cs) m
  • turkiska: ağaç (tr)
  • tyska: Baum (de) m
  • ungerska: fa (hu)
  • vallonska: åbe (wa)

Verb

träd

  1. böjningsform av träda