fin

Adjektiv

fin

• uttal: /fiːn/

1. av hög kvalitet: fin mat; (i sammansättningar) som passar till festliga sammanhang: finskor, finporslin, finklädd; om en person som anses framstående eller god karaktär: en fin människa; allmänt om något positivt

   På det här konditoriet serveras enbart de finaste chokladtryfflar.

   Jag ska gå på finmiddag med min pojkvän.

   Du är en fin kille, du.

   Hon har en så himla fin klänning.

2. om något litet eller delikat, särskilt vanligt i sammansättningar: finmaskig, finjustera, finmekanisk; i mer abstrakt betydelse: fin ironi; mycket tunn

   Mekaniken i den här klockan är ytterst fin.

   Det är en mycket fin skillnad mellan demokrati och populism.

3. om något som har hög social ställning

   Hon är en fin flicka som aldrig slåss eller svär.

Synonymer

förträfflig, högklassig, utmärkt, ypperlig, delikat, liten, raffinerad, förnäm, väluppfostrad, inte ful, sött, förtjusande, nätt, snitsig, stilig, nobel, grann, tjusig, vacker, snygg, välklädd, prydlig, prudentlig, finsk

Etymologi

1. Sen yngre fornsvenska fin, av fornfranska fin "avslutat; fulländad", till latinsk finis "gräns". Besläktat med definiera, final, finemang, finess, finito, raffinera.
2. Sen 1733. Samma som 1.
3. Sen yngre fornsvenska. Samma som 1.

Antonymer

1. ofin, ful (vardagligt, skämtsamt)
2. grov
3. gemen, ouppfostrad

Sammansättningar

• finkalibrig
• finkrog
• finkultur
• finlemmad
• finmaskig
• finmotorik
• finsmakare

Se även

• förfining