värbror

Substantiv

värbror

1. (ålderdomligt, dialektalt) svåger

   Varianter: värbroder

Etymologi

Av fornsvenska värsbrodhir, förleden av fornnordiska verr (isländska ver), av urgermanska *weraz. Ytterst av urindoeuropeiska *wīro- (”man”). Förleden finns även i ord som Värend, värld och varulv.