väckarklocka
Substantiv
väckarklocka
- klocka som vid en given, förinställd tid avger ett starkt ljud, avsett att väcka sovande
- Väckarklocken ringde 05.00, därför gick han upp.
- (överfört) något som larmar om eller pekar på något som förbisetts
- De dåliga valresultaten fungerade som en väckarklocka för partiet och man bytte ut hela ledarskiktet.
Översättningar
klocka
- baskiska: iratzargailu
- bokmål: vekkerklokke (no) mf
- danska: vækkeur n
- engelska: alarm clock (en)
- esperanto: vekhorloĝo
- finska: herätyskello (fi)
- japanska: 目覚まし時計 (ja) (mezamashidokei)
- nynorska: vekkerklokke f
- polska: budzik (pl)
- ryska: будильник (ru) m
- spanska: despertador m
- tyska: Wecker (de) m