ås

Substantiv

ås

  1. långsträckt höjd
  2. krön på ett tak, taknock (numer snarast såsom överförd betydelse av 1, men av annat ursprung)
  3. böjningsform av ås
  4. böjningsform av å
Etymologi: Av fornsvenska ās. Takets ås, där ās hade betydelsen "bjälke" i fornsvenskan, kommer av äldre *ans-, "brobjälke", av urgermanska *ansa- (jämför gotiska ans, medelhögtyska ansboum, och finskans lån ansas eller äldre ansos), möjligen (kanhända genom germanskt lån) besläktat med latinets asser, "bjälke", som skulle kunna härledas till urindoeuropeiska *ardh-, "påle". Ås i betydelsen långsträckt höjd kommer dock av fornnordiska ass, av äldre *ams- (jämför gotiska ams, "skuldra"), av urindoeuropeiska *omesos, "skuldra" (jämför grekiska omos, sanskrit amsah, latin (h)umerus); förändringen i betydelse från kroppsdel till geografisk företeelse kan jämföras med den hos rygg, där dock båda betydelser finns kvar.
Sammansättningar: takås, ryggås, rullstensås, bergås, grusås, åsbrink, åskam, åsrygg

Synonymer

rygg, kam, höjd, kulle

Översättningar
  • engelska: ridge (en), esker (en)