ö

Substantiv

ö

  1. (geografi) landområde som är helt omgivet av vatten
    Hyponymer: kobbe, holme, skär

Sammansättningar

landområde omgivet av vatten
  • albanska: ujdhesë
  • azerbajdzjanska: ada (az)
  • baskiska: uharte (eu)
  • bokmål: øy (no) mf
  • bretonska: enez (br)
  • bulgariska: остров (bg) m
  • danska: ø (da) u
  • engelska: island (en), isle (en)
  • esperanto: insulo (eo)
  • estniska: saar (et)
  • fiji: yanuyanu (fj)
  • finska: saari (fi)
  • franska: île (fr) f
  • färöiska: oyggj (fo) f
  • grekiska: νησί (el) m
  • hebreiska: אי (he) (Ee) m
  • indonesiska: pulau (id)
  • interlingua: insula
  • iriska: oileán (ga) m, inis f
  • isländska: ey (is) f
  • italienska: isola (it) f
  • japanska: (ja) (しま (ja), shima)
  • katalanska: illa (ca) f
  • kinesiska: (zh) (dǎo)
  • kroatiska: otok (hr) m
  • kymriska: ynys (cy) f
  • latin: insula (la) f
  • lettiska: sala (lv) f
  • litauiska: sala (lt) f
  • malajiska: pulau
  • nederländska: eiland (nl) n
  • nynorska: øy f
  • polska: wyspa (pl) f
  • portugisiska: ilha (pt) f
  • rumänska: insulă (ro)
  • ryska: остров (ru) m
  • skotsk gäliska: eilean m, innis f
  • slovakiska: ostrov m
  • slovenska: otok (sl) m
  • spanska: isla (es) f
  • tjeckiska: ostrov (cs) m
  • turkiska: ada (tr)
  • tyska: Insel (de) f, Eiland (de) n
  • ukrainska: острів (uk) m
  • ungerska: sziget (hu)
  • volapük: nisul (vo)