åvägabringa

Verb

åvägabringa

1. få något gjort (ofta i fråga om abstrakta företeelser)

   1919: Nordisk familjebok:

   Med dessa metoder kunde man emellertid ej åvägabringa trådlös telegrafering på längre afstånd.

   2010: En morgontrött fågelskådares bekännelser, Lars Sund:

   Där växter och djur tvingats anpassa sig till förändringar som människan har åvägabragt.

   Etymologi: Använt sedan 1758.

   Grammatik: Verbet böjs på samma sätt som verbet bringa böjs.

Synonymer