bringa
Substantiv
bringa
- (anatomi) område av bröstet (mellan frambenen) (vanligen hos boskap, ibland även om människor)
- (mat) kött från kroppsdelen (hos nötboskap)
Synonymer
bröstkorg,
hämta,
föra,
förorsaka,
framkalla,
förmå,
öppna,
skaffa,
bröst,
medföra
Sammansättningar
Översättningar
2. kött
- tyska: Brust (de) f, Rinderbrust f
Verb
bringa
- föra (fram), föra med sig; medföra, orsaka
- Hon hoppas att det bringar tur.
- försätta, få (att); åstadkomma
- Det bragte honom på fall.
- Han bringade ordning på det.
Etymologi
Belagt i svenskan 1524. Lånat från lågtyska bringen, motsvarande tyska bringen, engelska bring. Formen bragt motsvarar tyska brachte och engelska brought och kommer från ett ursprungligen avskilt verb i avljudsförhållande.
Sammansättningar
Fraser
- bringa om livet
- bringa ur fattningen
Översättningar
föra med sig
- engelska: bring (en)
- finska: tuoda (fi)
- franska: apporter (fr)
- nederländska: brengen (nl)
- tyska: bringen (de)