öster

Substantiv

öster

uttal: öster /œster/

(endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

Synonymer

öst, ost, östlig

Antonymer

väster

Besläktade ord

Sammansättningar

Översättningar

Översättningar

engelska: east^(en)
japanska: 東^(ja)
kurdiska: rojhilat^(ku)

polska: wschód^(pl) m
tyska: Ost^(de)

Se även

Adverb

öster

i riktningen som är vinkelrät mot en tänkt linje mellan Nordpolen och Sydpolen och åt det håll solen går upp

Vi färdas åt öster på den Transsibiriska järnvägen.

Översättningar

Översättningar

engelska: east^(en)