söder

Substantiv

söder

uttal: sö:der /søːder/

ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: nedåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

Antonymer: norr, nord

Synonymer

Etymologi

Av fornsvenska suþer. Bildat som en komparativ till stammen i sunnan, troligen ett subtantiv med betydelsen "sol", se söndag. Besläktat med isländska suðr, norska sud, engelska south och tyska Süd.

Besläktade ord

sunnan
sydlig
södra

Sammansättningar

söderifrån
söderut

Översättningar

engelska: south^(en)
japanska: 南^(ja) (minami)
kurdiska: başûr^(ku)

polska: południe^(pl)
sydsamiska: åarjel
tyska: Süden^(de) m

Se även

norr, nord
öster, öst, ost
väster, väst

Adverb

söder

i riktningen mot Sydpolen

Översättningar

engelska: south^(en)

tyska: südlich^(de)