öde

Adjektiv

öde (oböjligt)

  1. enslig, övergiven; obebodd
    Besläktade ord: ödslig
    Sammansättningar: ödebygd, ödehus, ödelägga, ödesmål

Synonymer

ödslig, enslig, folktom, tom, obebodd

enslig
  • engelska: empty (en), uninhabited (en), desolate (en), deserted (en)
  • finska: autio (fi)
  • tyska: öde (de)


Substantiv

öde

  1. mål; syfte; som är förutbestämt av en högre makt.
    Du kan inte fly ditt öde!
    Jag tror inte på ödet.
    Sammansättningar: livsöde, människoöde, ödesdiger, ödesgudinna, ödesmättad, ödets år
det som är förutbestämt av en högre makt
  • bokmål: skjebne (no)
  • danska: skæbne
  • engelska: destiny (en), fate (en)
  • finska: kohtalo (fi)
  • franska: destin (fr) m
  • japanska: 無人 (むじん, mujin)
  • polska: przeznaczenie (pl) n
  • spanska: destino (es) m
  • tyska: Schicksal (de) n