bet

Substantiv

bet

• uttal: /beːt/ (1.)
• uttal: be:t (utrum) eller bet (neutrum) (3.)

1. (kortspel) straff eller straffinsats efter att ha förlorat spelet, t.ex. i bridge, vira

   Det slutade i två back för oss i stället för 2 bet i deras kontrakt.

   Etymologi: Sedan 1733, från franska bête, "djur", "best".

2. (som predikativt adjektiv eller adverb i vissa uttryck) för att beteckna att någon förlorat spelet, misslyckats med en uppgift, e.d.

   Där gick du bet, va?

   Fraser: bli bet, gå bet, gå bet på

3. (poker, anglicism) satsning

   Användning: Uttal med långt 'e' ger böjningsmönstret för utrum: en bet, medan uttal med kort 'e' ger böjningsmönstret för neutrum: ett bet.

   Se även: call, check, fold, raise, reraise

Besläktade ord: beta

Synonymer

Verb

bet

1. böjningsform av bita