brytning

Substantiv

(fysik) det att en våg ändrar riktning när den äntrar ett nytt medium /där vågen har en annan utbredningshastighet/
(språk) tydliga spår av annat språk i ett språks uttal

Han pratade ganska bra svenska men jag kunde fortfarande höra hans brytning på lettiska.
(bollsport) handlingen att bryta en passning

en ljusstråle bryts när den äntrar glas med brytningsindex n = 1,5

Synonymer

refraktion, ruptur, söndring, accent, delning

Sammansättningar

brytningsfel
brytningsindex
brytningstid
radbrytning

Översättningar

1. det att strålning ändrar riktning

engelska: refraction^(en)

franska: réfraction^(fr) f
tyska: Brechung^(de) f

2. spår av annat språk

engelska: accent^(en)
franska: accent^(fr) m
nederländska: accent^(nl) n

polska: akcent^(pl) m
tyska: Akzent^(de) m

Besläktade ord

bryta

Se även

Wikipedia har en artikel om: brytning