brud
Substantiv
brud
- kvinna på sin bröllopsdag; traditionellt iklädd speciella brudkläder, såsom brudklänning, brudslöja och brudkrona
- Fraser: stå brud
- (överfört, i kristna sammanhang) (kvinnlig) person eller kristen församling som känner sig omfattad av Kristi kärlek
- (vardagligt) yngre, attraktiv kvinna; laddat av ett visst mått av objektifiering
-
brud (som gifter sig)
-
brudar (unga kvinnor)
Sammansättningar
Synonymer
brajd, kvinna, tjej, pingla, brutta, donna, fjälla, mö, fruntimmerÖversättningar
kvinna som gifter sig
- bokmål: brud (no) mf
- danska: brud (da) u
- engelska: bride (en)
- finska: morsian (fi)
- japanska: 花嫁
- nynorska: brud f, brur f
- polska: panna młoda (pl) f
- tjeckiska: nevěsta (cs) f
- tyska: Braut (de) f
yngre kvinna
- engelska: chick (en), babe (en), doll (en), fox (en), bird (en)
- franska: nana (fr) f
- polska: babka (pl) f, cizia (pl) f, kociak (pl) f, laska (pl) f
- tyska: Braut (de) f, Tussi (de) f (vardagl. lite nedsättande)
