buk

Substantiv

buk

uttal: /bʉːk/

(anatomi) en kroppsdel: hos människan framsidan av bålen nedanför bröstet, i vardagligt tal ungefär detsamma som magen
utböjning, i synnerhet i fråga om segel
det område där en stående våg har som störst amplitud

Antonymer: nod

Synonymer

Etymologi

Av fornsvenska buker; troligen besläktat med buga och böja. Från urgermanska *bukaz. Av den västgermanska formen *buh- kommer tyska Bauch och nederländska buik med samma betydelse, engelska bucket, "hink", franska (och därav engelska) trebuchet, "blida (belägringsvapen)". Från urindoeuropeiska *bhou-, av roten *bheu-, "växa", "svälla".

Sammansättningar

bukfena
bukfylla
bukgjord
bukhåla
buksmärta
buktalare
isterbuk
svängningsbuk
vassbuk

Översättningar

kroppsdel

engelska: belly^(en), abdomen^(en), venter^(en), paunch^(en), tummy^(en)
finska: maha^(fi), alavartalo
franska: ventre^(fr), abdomen^(fr)

nederländska: buik^(nl)
polska: brzuch^(pl)
spanska: vientre^(es), abdomen^(es)
tyska: Bauch^(de) m, Wanst^(de) m, Wampe^(de) f