eder

Substantiv

eder

  1. böjningsform av ed

Pronomen

eder (personliga pronomen)

  1. ålderdomlig variant av er; personligt pronomen som syftar på de tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ

eder (possessiva pronomen)

  1. ålderdomlig variant av er; possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (I) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum

eder (reflexiva pronomen)

  1. ålderdomlig variant av er; reflexivt pronomen som syftar tillbaka på de tilltalade (I); reflexivt pronomen i andra person plural

eder (reflexiva possessiva pronomen)

  1. ålderdomlig variant av er; reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i andra person plural (I) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum

Synonymer

er