er

Pronomen

er (personliga pronomen)

1. personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ (neutralt men även formellt)

   Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte era paraplyer.

2. objektsform av det formella ni som riktas till en person

   Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte ert paraply.

er (possessiva pronomen)

1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)

   Ni får skylla er själva om er bil går sönder när den inte sköts om.

2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person

   Ni får skylla er själv om er bil går sönder när den inte sköts om.

er (reflexiva pronomen)

1. reflexivt pronomen som syftar tillbaka på de tilltalade (ni); reflexivt pronomen i andra person plural (neutralt men även formellt)

   Ni måste skynda er om ni ska komma i tid.

2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person

   Ni måste skynda er om ni ska komma i tid.

er (reflexiva possessiva pronomen)

1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i andra person plural (ni) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)

   Ni får väl ta er tandemcykel och ta er hem bäst ni kan.

2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person

   Ni får väl ta er cykel och ta er hem bäst ni kan.

Synonymer

ni, eder

Varianter

possessivt pronomen, reflexivt possessivt pronomen

• eran (vardagligt)
• eder (ålderdomligt)

samtliga definitioner vid användning som formellt tilltal

• Er